Under valkampanjen har jag märkt en oroväckande trend. Jag har diskuterat den med andra kvinnliga kandidater och de har märkt det samma. I alla valpaneler som jag har varit med i har jag varit den enda kvinnan, eller en av två men alltid så att kvinnorna varit färre än männen. Vad beror det på? Ok, det är färre kvinnor uppställda än män (39 %, Helsingin sanomat), men vad beror det i så fall på? Att vara riksdagsledamot har inget att göra med kvinnors och mäns fysiska skillnader, jobbet sker mellan öronen.
De Gröna skiljer sig från de andra partierna eftersom vi är de enda som har uppställt flera kvinnor än män, 56 %.
För tillfället är 86 av 200 riksdagsledamöter kvinnor. Mer än någonsin, men fortfarande inte hälften.
Gör det då någon skillnad om det är män eller kvinnor som sitter i riksdagen? Jo, för ofta blir det så att man gör politik för sina gelikar, eftersom man förstår det bäst. Då är en viktig aspekt, som man ofta inte kommer att tänka på, att män kostar mera för samhället (genus). Män är oftare inblandade i trafikolyckor, de söker för sent hjälp vid psykisk eller fysisk ohälsa och använder inte lika flitigt kommunal trafik, för att nämna några samhällsbelastande exempel. Dessutom har män en större klimatpåverkan, t.ex. så äter de mera kött (norden). Jag tror inte att det beror på mäns kroppsbyggnad eller medfödda egenskaper. Redan pojkar känner förväntningar som påverkar deras väg i livet.
Kanske det är därför som kollektivtrafiken inte stöds tillräckligt? Förebyggande vård är underresurserat? Energipolitiken är som från 70-talet? Lätttrafiklederna plogas sist (yle)?
Lösningen är i princip enkel. Det att vi har färre kvinnor som riksdagsmän och bl.a. företagare är strukturell. Så vi måste ändra på strukturerna. Vi måste gå in för en jämn fördelning av föräldraledighet, förslagsvis 6+6+6 modellen. Vi behöver kvoter i styrelser för kvinnor. Vi måste se över läroplanen med ett genusperspektiv. Vi måste trösta pojkarna och uppmuntra flickorna. En del av förändringarna har med normer att göra och kräver attitydförändring, men många är politiska.
Därför behöver vi flera kvinnor i riksdagen, som kandidater och i valpanelerna!
Maria Vuorelma
miljöekonom
Helsingfors
Johanna Sydänmaa